författarporträtt, Hjalmar Söderberg 1869-1941
Hjalmar Söderberg var född och uppvuxen i Stockholm men bossatte sig sedan i Köpenhamn senare i livet,(http://www.ne.se/lang/hjalmar-s%C3%B6derberg). Vid 20-års åldern tog Hjalmars karriär fart, han framträdde som kritiker, novellist och lyriker. Han syntes ofta bara på de tillställingar och platser där han själv ville vara som oftast var kring den danska litteraturen och kritiken. (Lönnroth, Lars och Delblanc, Sven (1989) Den svenska litteraturen, Uddevalla, Bonnier)
Två av hans största verk är romanerna Martin Bircks ungdom och Doktor Glas. Hjalmar Söderberg kritiserade sin egen roman Martin Bircks ungdom. Han hade höga ambitioner om sin roman. Han ville inte att den bara skulle framställa dåtidens Stockholm, han ville ha en komplett roman i sin samling och det skulle vara en tankebok. Han var inte nöjd med det han åstakommit, han var tvungen att skriva någonting nytt. Fyra år efter Martin Bircks ungdom publicerades därför hans nästa roman Doktor Glas. Doktor Glas har till skillnad från Martin Bircks ungdom en balans mellan psykologisk framställning, fiktionsförlopp och diskuterande inslag. Beskrivingen mellan liv och tanke blir i Doktor Glas mer sammansvetsad än i hans tidigare verk. Jag tycker att detta tyder på en väldigt envis man som vägrar att misslyckas. Han ska lyckas med allt han sätter till världen och blir det något fel måste han rätta till det. Han kan inte leva med att ha förlorat sin dröm. (Lönnroth, Lars och Delblanc, Sven (1989)Den svenska litteraturen, Uddevalla, Bonnier)
Jag kan se likheter mellan dessa två romaner. Martin Bircks ungdom är en bok där Hjalmar Söderberg beskriver huvudkaraktären som förvirrad och frågvis kring sitt eget liv. Hjalmar Söderberg beskriver delar av samhället som perspektiv och aspekter som blir sammansvetsade med boken, (Lönnroth, Lars och Delblanc, Sven (1989)Den svenska litteraturen, Uddevalla, Bonnier). Detta är något som jag även kan se i Doktor Glas, förvirringen Doktor Glas känner kring sig sjäv och den ångest han känner kring sitt vuxna liv, vad hände med honom egentligen?
Hjalmar Söderberg har skrivit en hel del än bara romaner (http://www.ne.se/hjalmar-s%C3%B6derberg). Han har bland annat skrivit novellen Pälsen som jag analyserat tidigare i bloggen, även här står karaktären i centrum och han beskriver staden och dess miljöer detaljerat. Huvudkaraktärens tankar står i centrum, precis som i hans två övriga verk Martin Bircks ungdom och Doktor Glas. Det finns alltså skillnader mellan hans verk och hur nöjd han är med dem, men tydliga tecken av de typiska Hjalmar Söderbergsskrivandet finns med i de flesta av hans verk.
Två av hans största verk är romanerna Martin Bircks ungdom och Doktor Glas. Hjalmar Söderberg kritiserade sin egen roman Martin Bircks ungdom. Han hade höga ambitioner om sin roman. Han ville inte att den bara skulle framställa dåtidens Stockholm, han ville ha en komplett roman i sin samling och det skulle vara en tankebok. Han var inte nöjd med det han åstakommit, han var tvungen att skriva någonting nytt. Fyra år efter Martin Bircks ungdom publicerades därför hans nästa roman Doktor Glas. Doktor Glas har till skillnad från Martin Bircks ungdom en balans mellan psykologisk framställning, fiktionsförlopp och diskuterande inslag. Beskrivingen mellan liv och tanke blir i Doktor Glas mer sammansvetsad än i hans tidigare verk. Jag tycker att detta tyder på en väldigt envis man som vägrar att misslyckas. Han ska lyckas med allt han sätter till världen och blir det något fel måste han rätta till det. Han kan inte leva med att ha förlorat sin dröm. (Lönnroth, Lars och Delblanc, Sven (1989)Den svenska litteraturen, Uddevalla, Bonnier)
Jag kan se likheter mellan dessa två romaner. Martin Bircks ungdom är en bok där Hjalmar Söderberg beskriver huvudkaraktären som förvirrad och frågvis kring sitt eget liv. Hjalmar Söderberg beskriver delar av samhället som perspektiv och aspekter som blir sammansvetsade med boken, (Lönnroth, Lars och Delblanc, Sven (1989)Den svenska litteraturen, Uddevalla, Bonnier). Detta är något som jag även kan se i Doktor Glas, förvirringen Doktor Glas känner kring sig sjäv och den ångest han känner kring sitt vuxna liv, vad hände med honom egentligen?
Hjalmar Söderberg har skrivit en hel del än bara romaner (http://www.ne.se/hjalmar-s%C3%B6derberg). Han har bland annat skrivit novellen Pälsen som jag analyserat tidigare i bloggen, även här står karaktären i centrum och han beskriver staden och dess miljöer detaljerat. Huvudkaraktärens tankar står i centrum, precis som i hans två övriga verk Martin Bircks ungdom och Doktor Glas. Det finns alltså skillnader mellan hans verk och hur nöjd han är med dem, men tydliga tecken av de typiska Hjalmar Söderbergsskrivandet finns med i de flesta av hans verk.
Epokutmärkning
Romantiken kom att bli aktuell under 1800-talet och influerade samhället. Doktor Glas gavs ut 1905 jag kan se tydliga drag från romantiken. Självklart fanns det spår kvar av romantiken under 1900-talet, det finns inga direkta årtal för när en epok börjar och tar slut. Samhället var nog fortfarande väldigt romantiskt. Boken gavs ut 1905 men det behöver inte nödvändigtvis betyda att den skrevs just det året, en roman kan ta år för en författare att färdigställa.
Vad är det då för typiska "romantikendrag" jag kan se i boken? Främst är det känslornas centrum och hur filosfin verkligen tar plats i romanen. Huvudkaraktären funderar väldigt mycket i de känslomässiga banorna, vad är moraliskt och vad enligt lag rätt? Vad är rätt utav moral och lag? Doktor Glas går av och an i dessa etiska och moraliska spår, vad kan vi människor egentligen göra för kärleken? Finns det verkligen någon spärr? Det språk som författaren använder sig av ger mig som läsare spelrum att själv tänka. Jag får tid att tänka efter hur min egna situation ser ut och jag får chansen att känna igen mig. Romantiken handlade väldigt mycket om detta, att sätta människans egna känslor i fokus. Vi ska gå efter vad hjärtat säger och inte hjärnan och visst har författaren följt de typiska epokdragen väl romanen igenom. Han låter även sin läsare befinna sig i "romantiken".
Det är inte bara människans påverkan utav kärleken som står i centrum, utan även vår individuella kännedom. Vem är vi egentligen? Vet alla det? Det är något som verkligen lyfts fram i boken. Doktor Glas funderar väldigt mycket på varför han är som han är, vad är det som har påverkat honom? Han söker svar i det enorma havet av frågor. Hur vi människor ska finna oss själva i den idealvärld vi lever i. Hur gör man det egentligen och kan vi ?
Dem frågor som karaktären ofta ställer sig får jag sällan svar på eftersom att han ofta lämnar svaret i luften. Det är tjusningen med att läsa den här boken, jag får själv bestämma svaret och bilda min egen uppfattning utav boken. Något som gör boken lättläst och individuell är att författaren inte går in på dessa frågor allt för djupt, han kliar de mest bara på ytan. När en bok är lättläst är det lättare att själv bilda sig en uppfatting om karaktären och den samtid som boken utspelar sig i.
Det ordval som används i boken talar också väldigt mycket för att boken inte är skriven i vår tid. Ord som till exempel jungfru, icke, därpä används. Det är ord väldigt utmärkande för en tid före vår tid.
Det är väldigt annorlunda för mig att läsa en sådan här bok eftersom att jag oftast läst böcker skrivna i modern tid. Jag är inte van att känna igen mig själv i en bok, att det känns som att frågorna ställs till mig själv och inte till karaktärerna. Det är väldigt ovant och intressant, en underhållande bok helt enkelt!
Vad är det då för typiska "romantikendrag" jag kan se i boken? Främst är det känslornas centrum och hur filosfin verkligen tar plats i romanen. Huvudkaraktären funderar väldigt mycket i de känslomässiga banorna, vad är moraliskt och vad enligt lag rätt? Vad är rätt utav moral och lag? Doktor Glas går av och an i dessa etiska och moraliska spår, vad kan vi människor egentligen göra för kärleken? Finns det verkligen någon spärr? Det språk som författaren använder sig av ger mig som läsare spelrum att själv tänka. Jag får tid att tänka efter hur min egna situation ser ut och jag får chansen att känna igen mig. Romantiken handlade väldigt mycket om detta, att sätta människans egna känslor i fokus. Vi ska gå efter vad hjärtat säger och inte hjärnan och visst har författaren följt de typiska epokdragen väl romanen igenom. Han låter även sin läsare befinna sig i "romantiken".
Det är inte bara människans påverkan utav kärleken som står i centrum, utan även vår individuella kännedom. Vem är vi egentligen? Vet alla det? Det är något som verkligen lyfts fram i boken. Doktor Glas funderar väldigt mycket på varför han är som han är, vad är det som har påverkat honom? Han söker svar i det enorma havet av frågor. Hur vi människor ska finna oss själva i den idealvärld vi lever i. Hur gör man det egentligen och kan vi ?
Dem frågor som karaktären ofta ställer sig får jag sällan svar på eftersom att han ofta lämnar svaret i luften. Det är tjusningen med att läsa den här boken, jag får själv bestämma svaret och bilda min egen uppfattning utav boken. Något som gör boken lättläst och individuell är att författaren inte går in på dessa frågor allt för djupt, han kliar de mest bara på ytan. När en bok är lättläst är det lättare att själv bilda sig en uppfatting om karaktären och den samtid som boken utspelar sig i.
Det ordval som används i boken talar också väldigt mycket för att boken inte är skriven i vår tid. Ord som till exempel jungfru, icke, därpä används. Det är ord väldigt utmärkande för en tid före vår tid.
Det är väldigt annorlunda för mig att läsa en sådan här bok eftersom att jag oftast läst böcker skrivna i modern tid. Jag är inte van att känna igen mig själv i en bok, att det känns som att frågorna ställs till mig själv och inte till karaktärerna. Det är väldigt ovant och intressant, en underhållande bok helt enkelt!
Pälsen
I den här novellen får vi följa doktor Henck under hans julafton. Har råkar ut för diverse hemska saker, han blir bland annat överkörd av en droska och hans rock går sönder. De tankar som kretsar i hans huvud är hur oförmögen, olycklig, sjuk och eländig han är. Han går runt och bär på känslan av att han inte längre är sin frus nummer 1 och han undrar om det faktiskt skulle vara annorlunda om han haft mer pengar. Henck går upp till sin vän häradshövdningen John Richardt efter hans rock gått sönder för att be om att få låna 100 kronor av den förmögna vännen. Han får pengarna och en päls till låns så att han inte skall frysa ute i kylan. När Henck går runt i den lånade pälsen blir han genast glad och lycklig, han känner sig som en helt ny man. Han tänker mycket på hur det skulle vara att ha råd med en päls och att det förmodligen skulle leda till att hans fru skulle tycka om honom mer. Han är full av hopp när han kommer hem att han ska få ett varmt mottagande av sin fru eftersom att han ju faktiskt bär en päls! Ett varmt mottagande får han, men även en överraskning. Hans fru trodde han var herrehövdingen Richardts, hon trodde alltså att hon gav John Richardts ett varmt mottagande. Novellen slutar med att Henck, hans fru och Richardt firar julafton under en spänd stämning tillsammans och Henck är faktiskt är lycklig.
Pälsen har en stor innebörd i den här novellen. Den beskrivs som något som visar förmögenheten hos en individ. Novellens huvudsakliga innehåll är ju Hencks liv och hans nära och kära. Bakom allt detta så nämns pälsen väldigt mycket, att de som inte har pengar får frysa under vintern. Detta är förmodligen en metafor för det dåvarande samhället. Pengar är allt, utan pengar blir du inte accepterad utav samhället och du får svårt att klara dig. Kanske var det så att när den här dikten skrevs så började pengarnas innebörd i samhället bli för stor enligt författaren, han ville göra en protest. Bara för att någon inte äger en päls så har den inte ett dåligt kärleksförhållande eller dåligt med pengar. Författaren tyckte inte om den riktning som samhället riktades mot. Han vill förklara att ingen är perfekt, om den så har pengar eller inte. Vi måste se bakom dessa isiga väggar och låta fasaderna smälta ner så att vi faktiskt kan se klart och tydligt.
Den här novellen var med i novellsamlingen Historietter av Hjalmar Söderberg, den novellsamnligen gavs ut 1898. Novellen är alltså skriven någon gång under 1800-talet. Detta tycker jag det finns lite dova exempel på, eller iallafall inte särskilt många. Ett av de två främsta och "tyngsta" exemplena enligt mig är att Henck blir överkörd av en drosk. En drosk är ett fordon som användes under 1800-talet. Det andra exemplet är när Henck är hos Richardt och får låna pälsen säger Richardt " Du kan gärna låna min päls, så skickar jag en pojke hem till mig efter min överrock". Idag är inte springpojkar något vanligt, isåfall kallas de för assistenter eller något annat förskönat ord som egentligen har samma innerbörd. Det är dock ett tydligt exempel att texten är skriven under den tiden eftersom att idag skulle inte en författare skriva på det viset. En författare skulle bara skrivet på den sättet om den ville hålla kvar på det gamla sättet att skriva. I en novell typisk för vår tid skulle författaren inte skriva " jag skickar en pojke". Idag ska inte barn jobba och alla jobb har "fina och förskönade" namn, det skulle alltså inte heta "jag skickar en pojke".
Texten är en väldigt omfattade novell. Den beskriver samhället som samhället sett för en väldigt lång tid. Det som gör den läsvärd idag är för mig just denna innerbörd av pengar. Pengar är allt och utan det är du ingenting. Du är eländig och oälskad, vi kvinnor kan bara älska män med pengar. Det är inte bara innerbörden utav pengar utan även denna otrohet och kärlek som beskrivs. Det är sådant som har funnits, finns och kommer att finnas i alla tider. Kärlekens styrka, det är tidlöst och vi människor kommer alltid älska att läsa om det. Vi älskar kärlek, även om den så är svart eller bultande röd, det spelar faktiskt ingen roll. Om en novell är bra skriven och tidlös kommer den alltid uppskattas och förvaras i tiden. Det är inget som glöms bort, för det alltid någon som kommer ihåg en novell om kärlek och pengar.
Pälsen har en stor innebörd i den här novellen. Den beskrivs som något som visar förmögenheten hos en individ. Novellens huvudsakliga innehåll är ju Hencks liv och hans nära och kära. Bakom allt detta så nämns pälsen väldigt mycket, att de som inte har pengar får frysa under vintern. Detta är förmodligen en metafor för det dåvarande samhället. Pengar är allt, utan pengar blir du inte accepterad utav samhället och du får svårt att klara dig. Kanske var det så att när den här dikten skrevs så började pengarnas innebörd i samhället bli för stor enligt författaren, han ville göra en protest. Bara för att någon inte äger en päls så har den inte ett dåligt kärleksförhållande eller dåligt med pengar. Författaren tyckte inte om den riktning som samhället riktades mot. Han vill förklara att ingen är perfekt, om den så har pengar eller inte. Vi måste se bakom dessa isiga väggar och låta fasaderna smälta ner så att vi faktiskt kan se klart och tydligt.
Den här novellen var med i novellsamlingen Historietter av Hjalmar Söderberg, den novellsamnligen gavs ut 1898. Novellen är alltså skriven någon gång under 1800-talet. Detta tycker jag det finns lite dova exempel på, eller iallafall inte särskilt många. Ett av de två främsta och "tyngsta" exemplena enligt mig är att Henck blir överkörd av en drosk. En drosk är ett fordon som användes under 1800-talet. Det andra exemplet är när Henck är hos Richardt och får låna pälsen säger Richardt " Du kan gärna låna min päls, så skickar jag en pojke hem till mig efter min överrock". Idag är inte springpojkar något vanligt, isåfall kallas de för assistenter eller något annat förskönat ord som egentligen har samma innerbörd. Det är dock ett tydligt exempel att texten är skriven under den tiden eftersom att idag skulle inte en författare skriva på det viset. En författare skulle bara skrivet på den sättet om den ville hålla kvar på det gamla sättet att skriva. I en novell typisk för vår tid skulle författaren inte skriva " jag skickar en pojke". Idag ska inte barn jobba och alla jobb har "fina och förskönade" namn, det skulle alltså inte heta "jag skickar en pojke".
Texten är en väldigt omfattade novell. Den beskriver samhället som samhället sett för en väldigt lång tid. Det som gör den läsvärd idag är för mig just denna innerbörd av pengar. Pengar är allt och utan det är du ingenting. Du är eländig och oälskad, vi kvinnor kan bara älska män med pengar. Det är inte bara innerbörden utav pengar utan även denna otrohet och kärlek som beskrivs. Det är sådant som har funnits, finns och kommer att finnas i alla tider. Kärlekens styrka, det är tidlöst och vi människor kommer alltid älska att läsa om det. Vi älskar kärlek, även om den så är svart eller bultande röd, det spelar faktiskt ingen roll. Om en novell är bra skriven och tidlös kommer den alltid uppskattas och förvaras i tiden. Det är inget som glöms bort, för det alltid någon som kommer ihåg en novell om kärlek och pengar.
