agneslaser

I den här novellen får vi följa doktor Henck under hans julafton. Har råkar ut för diverse hemska saker, han blir bland annat överkörd av en droska och hans rock går sönder. De tankar som kretsar i hans huvud är hur oförmögen, olycklig, sjuk och eländig han är. Han går runt och bär på känslan av att han inte längre är sin frus nummer 1 och han undrar om det faktiskt skulle vara annorlunda om han haft mer pengar. Henck går upp till sin vän häradshövdningen John Richardt efter hans rock gått sönder för att be om att få låna 100 kronor av den förmögna vännen. Han får pengarna och en päls till låns så att han inte skall frysa ute i kylan. När Henck går runt i den lånade pälsen blir han genast glad och lycklig, han känner sig som en helt ny man. Han tänker mycket på hur det skulle vara att ha råd med en päls och att det förmodligen skulle leda till att hans fru skulle tycka om honom mer. Han är full av hopp när han kommer hem att han ska få ett varmt mottagande av sin fru eftersom att han ju faktiskt bär en päls! Ett varmt mottagande får han, men även en överraskning. Hans fru trodde han var herrehövdingen Richardts, hon trodde alltså att hon gav John Richardts ett varmt mottagande. Novellen slutar med att Henck, hans fru och Richardt firar julafton under en spänd stämning tillsammans och Henck är faktiskt är lycklig. 

Pälsen har en stor innebörd i den här novellen. Den beskrivs som något som visar förmögenheten hos en individ. Novellens huvudsakliga innehåll är ju Hencks liv och hans nära och kära. Bakom allt detta så nämns pälsen väldigt mycket, att de som inte har pengar får frysa under vintern. Detta är förmodligen en metafor för det dåvarande samhället. Pengar är allt, utan pengar blir du inte accepterad utav samhället och du får svårt att klara dig. Kanske var det så att när den här dikten skrevs så började pengarnas innebörd i samhället bli för stor enligt författaren, han ville göra en protest. Bara för att någon inte äger en päls så har den inte ett dåligt kärleksförhållande eller dåligt med pengar. Författaren tyckte inte om den riktning som samhället riktades mot. Han vill förklara att ingen är perfekt, om den så har pengar eller inte. Vi måste se bakom dessa isiga väggar och låta fasaderna smälta ner så att vi faktiskt kan se klart och tydligt. 

Den här novellen var med i novellsamlingen Historietter av Hjalmar Söderberg, den novellsamnligen gavs ut 1898. Novellen är alltså skriven någon gång under 1800-talet. Detta tycker jag det finns lite dova exempel på, eller iallafall inte särskilt många. Ett av de två främsta och "tyngsta" exemplena enligt mig är att Henck blir överkörd av en drosk.  En drosk är ett fordon som användes under 1800-talet. Det andra exemplet är när Henck är hos Richardt och får låna pälsen säger Richardt " Du kan gärna låna min päls, så skickar jag en pojke hem till mig efter min överrock". Idag är inte springpojkar något vanligt, isåfall kallas de för assistenter eller något annat förskönat ord som egentligen har samma innerbörd. Det är dock ett tydligt exempel att texten är skriven under den tiden eftersom att idag skulle inte en författare skriva på det viset. En författare skulle bara skrivet på den sättet om den ville hålla kvar på det gamla sättet att skriva. I en novell typisk för vår tid skulle författaren inte skriva " jag skickar en pojke". Idag ska inte barn jobba och alla jobb har "fina och förskönade" namn, det skulle alltså inte heta "jag skickar en pojke". 

Texten är en väldigt omfattade novell. Den beskriver samhället som samhället sett för en väldigt lång tid. Det som gör den läsvärd idag är för mig just denna innerbörd av pengar. Pengar är allt och utan det är du ingenting. Du är eländig och oälskad, vi kvinnor kan bara älska män med pengar. Det är inte bara innerbörden utav pengar utan även denna otrohet och kärlek som beskrivs. Det är sådant som har funnits, finns och kommer att finnas i alla tider. Kärlekens styrka, det är tidlöst och vi människor kommer alltid älska att läsa om det. Vi älskar kärlek, även om den så är svart eller bultande röd, det spelar faktiskt ingen roll. Om en novell är bra skriven och tidlös kommer den alltid uppskattas och förvaras i tiden. Det är inget som glöms bort, för det alltid någon som kommer ihåg en novell om kärlek och pengar.