agneslaser

Det här citatet är ett bra exempel på hur författaren valt att bygga upp stämingen i boken. Han skriver djupt och personligt. Boken är "uppbyggd" som en dagbok, han skriver ett datum och sen en berättelse, hur lång varje berättelse variera och jag tror att det är för att förtydliga just denna "dagbokskänsla". Ibland har vi människor mer att säga och ibland mindre, men vi har alltid något att dela med oss. Eftersom att boken ofta är väldigt personlig så skapas det en relation mellan läsaren och boken. Som läsare känner jag mig som en trogen vän till Doktor Glas, han berättar sina djupaste tankar om sitt jobb och förvirring kring vem han egentligen är. Dessa frågor och tanka väcker även liv i mig, jag tänker och funderar på Doktors Glas problem och vad jag har gemensamt med dem. Vi har alla haft problem med kärlek, vänner och vår egen identiet och tillsammans med Doktor Glas funderar jag på detta.

Via dessa bekänningar och berättelser framstår Doktor Glas som en mycket förvirrad person. Han berättar hur han följde samhällets normer och blev en läkare, men idag vet inte om det är ett yrke som egentligen passar honom. Han är ständigt ensam och det gör att jag som läsare får intrycket av att Doktor Glas är en ensam person som tänker istället för att prata. Citatet förklarar inte bara stämingen i boken utan även hur författaren valt att framställa honom.