agneslaser -

Ett halvt ark papper

"Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. - Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat",

Jag var fast direkt, jag sögs in i denna nästan retande början på direkten. Det första jag läste var att något hade hänt som gjort denna mannen sorgsen eftersom hattens hans var täckt av sorgflor. Redan då inser jag att något hänt och jag vill genast veta vad. Sedan berättas det steg för sen i denna berättelse att något hemskt har hänt hans maka, han pratar om henne i dåtid vilket gör att man förstår att hon dött innan han "berättat" det. På det sätt Strindberg valt att skriva gör att man förstår vad som hänt, i början tänker den unga mannen på guld och gröna skogar som sedan blir allt mörkare och mörkare. Jag som läsare dras ned i denna tankegång och jag ser dessa två åren framför mig.

"Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro."

Strindberg skriver så passionerat och detaljrikt ibland att jag nästan kan känna dofter, medan han ibland skriver så kortfattad att jag inte riktigt hänger mer. I just denna text skriver han kort och koncis och jag tror att det är av den anledningen att huvudpersonen gör tillbakablickar. Minnen består oftast bara av det absolut huvudsakliga för situationen, detaljerna är inget vi kommer ihåg i det första taget. Strindbergs val av skrift leder till att jag som läsare följer med i den unga mannens liv under två år, något jag tycker om ännu mer är att Strindberg låter mig få fria tyglar gällande detaljer. Jag bestämmer själv hur deras förlovning såg ut, hur banken såg ut och den där tapeten som kom upp väggen. Detta gör att alla som läser just det här som jag nyss läst får olika läsupplevelser, ingens är den andre lik. Sedan tror jag även att Strindbergs avsikt med "anteckningsmetoden" är att just få sina läsare att se det som tillbakablickar och minnen. Låta oss följa någon annans berättelse via våra egna tolkningar.

Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.

På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.

Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

"Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.

På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.

Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!"

Att Strindberg varit emot äktenskap tycker jag till största del inte visas i den här texten. Slutet är väldigt känslig men den ger mig ett visst lugn, Strindberg beskriver huvudpersonen tacksamhet att faktiskt fått upplevt äkta kärlek. Lycka är inget man ska sörja i olyckan, det är lyckan som ska få oss att orka med dem tuffa perioderna. Jag kan ibland få känslan av att Strindberg hånar äktenskap och det "traditionella" livet med giftermål, jobb och bostad. Kanske är det just därför att han skriver så positivt om just det livet, han vill få fram samma sida av sig själv ur ett nytt perspektiv. Han beskriver den unga mannen så tacksam över det han haft trots att hans fru gått bort. Jag tror att Strindberg själv aldrig kände det men kanske önskat att han gjort men helt enkelt inte varit kapabel till det. Eller så kanske Strindberg var som vilken annan människa som helst, förvirrad i sig själv och sina åsikter. Visste inte alls vad han egentligen tyckte och tänkte, han försökte kanske via den här romanen att hitta sig själv genom att skriva något som går emot honom själv.

2012-01-18 @ 19:27:42 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Ylva Larsson

Först vill jag säga vilket bra sätt du lägger upp dina svar, det blir lätt att följa dina tankar och resonemang! Toppen! :D Du skrev väldigt fint om inledningen hur du fastnade för novellen, tänkte inte ens på att skriva om det :O

Ditt resonemang om Strindsbergs attityd till äktenskapet i denna novell håller jag inte med om. Jag tycker att budskapet är att man ska vara glad åt sina minnen och gräva ner sig i sörjande. Dock beskriver han inget om bröllopet i novellen som jag tolkar som hans "debattinlägg" är äktenskap så viktigt och stort?

2012-01-20 @ 21:03:03
URL: http://litteraturylva.devote.se/

Postat av: Svar: Agnes

Jag är väldigt kluven kring hans tankar kring äktenskap. När jag först läste texten så tänkte jag inte så mycket på det, men när jag fick veta att han varit emot äktenskap började jag tänka. Författar är ofta väldigt knepiga och invecklad och kanske är det just vad Strindberg är i den där texten. Han vill visa sig själv från en ny sida. Inte vara så självklar hela tiden, hans läsare visste förmodligen vad han tyckte om äktenskap och kanske var det här ett sätt för honom att förmedla samma åsikter men samtidigt vara varierande för sina läsare? :)

2012-01-25 @ 20:17:59

Postat av: Ylva Larsson

Det låter vettigt :)

2012-02-02 @ 15:23:55
URL: http://litteraturylva.devote.se/

Trackback