2012-01-25
Gustav Fröding drömmer om kärlek, men för honom är den långt borta. Han har en förbannelse vilandes på sina axlar som han inte kan bli av med. Han beskriver sig själv som " ett Eden". Den kärlek som funnits i hans liv är köpt kärlek, inte förtjänad. Kanske är det därför han anser att kärlek längre inte är för honom att få. Han förtjänar den inte. Kanske har han köpt prostituerade eller så menar han bara att han valt att visa sin kärlek i materiella ting istället för de känslomässiga.
”Till förruttnelsen”
"när fejderna rasa, vi slumra dock båda i gyllene ro."
"Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver därnere hos dig."
Han beskriver här hur nära han kommer vara henne och hur lycklig hon alltid kommer göra honom. Det spelar ingen roll om hon befinner sig på jorden och han i himlen, de kommer tillsammans alltid befinna sig i en gyllene ro.
Döden för mig är skrämmande. Jag fruktar döden. Det har förmodligen att göra med att jag känner att jag är långt ifrån "klar" med mitt liv. Jag har inte upplevt allt en människa ska uppleva. Kanske känner jag på det sätt dikten förmedlar när jag själv befinner mig där Stagnelius befann sig. Han hade upplevt den största kärleken av alla och även vetskapen om en stor förlust, då han snart ska dö. Han känner sig redo, han har inget mer att hämta.
Livet för honom är att vara trygg och känna sig tillfredställd. Att vara lycklig och nöjd med sig sjäv. Vi ska sluta se framåt och vara i nuet. Dikten ger inga konkreta exempel men han pratar så mycket om att det finaste i livet är det som gör honom trygg. Det tolkar jag som att det är det som är det viktigaste.
"när fasor den blodade jorden bebo”
När jag läser det här citatet får jag känslan av att poeten vill förmedla en kallhet. Hur det kommer bli när fasor, alltså farhågor och det värsta tänkbara bosätter sig på vår blödande och sköra jord. Han vill förmedla känslan av rädsla och samtidigt vara ärlig mot sina läsare.
”Dina ögon äro eldar”
"Jag vill brinna, jag vill svalna."
Om jag ska beskriva dikten med ett ord väljer jag; Kärlek.
Dikten är väldigt personlig men samtidigt inte. Det här är känslor vi alla har känt eller kommer att känna någon gång, en känsla som vi oftast inte vet hur vi ska hantera. Jag vet mer än vad jag tror att alla känner igen sig i dikten och de som inte känner igen sig blir nyfikna. De undrar om kärleken verkligen är sådär? Blir man sådär galen och förvirrad?
”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.”
Det här citatet ur dikten beskriver hur mycket vi faktiskt gör för kärleken, för den andra delen. Vi tappar fattningen om att vi faktiskt är människor och allt vad det innebär. Vi fokuserar på att uppfylla kärlekens krav och inte de krav som innebär att vara människa, förnuftet blåser iväg som ett löv i höstvinden. Den visar även tydligt hur vi faktiskt kan hitta på berättelser och händelser. Ingen har världens alla visor i sin låda. Ingen kan veta allt, vi kan låtsas och ljuga för att imponera men ingen har alla världens visor.
Vad poetisk du skriver, du kanske skulle satsa på detta yrket? :D
Det var mycket intressant att läsa dina tankar kring dikterna, jag undrar kom du fram till att det var ett par i Stagnelius dikt eller läste, diskuterade med andra och drog den slutsatsen? Själv tyckte jag att det var mycket svårt komma fram till det, klurade väldigt länge på det.
Din tolkning av Karlfeldt tycker jag var mycket bra, håller med dig till fullo även om jag inte fick fram det så bra som du i min blogg :D
Tack så mycket, njaa det tror jag inte :)
Jag fick det intrycket direkt från första meningen då han skriver "Förruttnelse, hasta, o älskade brud,". Då tog jag det som att det var hans brud. Näe just det diskuterade jag inte med andra :) Det kom jag fram till själv. Det handlar nog om hur man själv analyserar det, din analys var ju mer djuptänkade, som att du läste mer mellan raderna.
Okej :D själv diskuterade jag dikterna med Elin som jag satt med, tycker att det är lättare att dra slutsatser då, men alla jobbar bäst på olika sätt :)
Vilken dikt fick du uppfattningen av att jag läste mellan raderna? Stagnelius eller Karlfeldt?
Jag tyckte din analys överhuvudtaget är väldigt djupt, analysen av alla tre :)
Bra tolkningar på samtliga dikter.
Kärlekens män är dem allihopa! Kan nog inte skriva så mycket mer än det du och Ylva redan diskuterat :)
Hehe, den tidigare kommentaren som var tom på information om skrivaren, råkade faktiskt vara jag, som var på tok för ivrig för att skicka iväg kommentaren!
