2012-01-26, karaktären
Acceptans handlar om att både se och förstå verkligheten. Doktor glas är ett väldigt bra bevis på en person som accepterar sin tillvaro. Han gör den till sin egen och accepterar att hans liv ser ut på ett visst sätt. Han har ofta varit ensam och varit steget bakom sina "vänner" eftersom han alltid varit några år yngre. När doktor Glas var liten blev han ofta slagen av sin far, det kunde vara för dem mest simpla händelserna som till exempel avbitna naglar. Han åkte helt enkelt på stryk. Redan som barn fick han lära sig att vara ensam och förakta de närmsta människor i sitt eget liv. Han har lärt sig att vara kritiskt mot alla människor som vill honom väl.
Jag ser ingen utveckling än så länge kring Doktor glas som karaktär, dock så är det andra karaktärer som blir tydligare och mer detaljrika.
Vi kan ta till exempel Fru Gregorius. Det är en ung kvinna som kommer till Doktor Glas kontor och ber honom hjälpa henne med sitt olyckliga giftermål, hon hatar sin man. I början var hon bara en patient som han hjälpte en enstaka gång. Senare i boken får hon en betydelse, Doktor glas tänker på henne och vad han kan hjälpa henne med, väldigt mycket. Hon och Hennes man blir en del av Doktor Glas liv. Hennes utseende och lätthet för att bli nervös beskrivs tydligt och så även hennes skam för att vara en otrogen fru.
Varför blir doktor Glas så fäst vid att hjälpa Fru Gregorius? Jag tror det är av den enkla anledning att han känner att han måste göra något med sitt liv. Han säger ofta att han inte var menad att vara läkare men ändå har han varit en exemplarisk sådan. Nu känner han att han kan göra skillnad i både sitt eget liv och någon annans, han väljer därför att ta sitt jobb till en ny nivå. Han hjälper Fru Gregorius med hjälpmedel som bara en läkare har tillgång till. Han drar felaktiga slutsatser kring sjukdomar på Herr Gregorius som leder till att han måste ta avstånd från sin fru.
Kanske är detta en karaktärsutveckling, att han slutar se sig själv som ensam och mer social och hjälpsam av sig. Jag har dock svårt att se detta i boken, jag bär fortfarande med mig känslan av att han är en väldigt ensam man som ibland känner att han missat delar av livet. Jag kan ana små "bevis" att det här är början av en karaktärsutveckling eftersom att han gör något han inte riktigt förstår själv. Ibland måste vi människor göra saker som vi inte alltid förstå för att utvecklas. Vi måste leva i en ovisshet för att lära oss, ingen lär sig allt på en gång. Det tar tid och acceptans.
Jag ser ingen utveckling än så länge kring Doktor glas som karaktär, dock så är det andra karaktärer som blir tydligare och mer detaljrika.
Vi kan ta till exempel Fru Gregorius. Det är en ung kvinna som kommer till Doktor Glas kontor och ber honom hjälpa henne med sitt olyckliga giftermål, hon hatar sin man. I början var hon bara en patient som han hjälpte en enstaka gång. Senare i boken får hon en betydelse, Doktor glas tänker på henne och vad han kan hjälpa henne med, väldigt mycket. Hon och Hennes man blir en del av Doktor Glas liv. Hennes utseende och lätthet för att bli nervös beskrivs tydligt och så även hennes skam för att vara en otrogen fru.
Varför blir doktor Glas så fäst vid att hjälpa Fru Gregorius? Jag tror det är av den enkla anledning att han känner att han måste göra något med sitt liv. Han säger ofta att han inte var menad att vara läkare men ändå har han varit en exemplarisk sådan. Nu känner han att han kan göra skillnad i både sitt eget liv och någon annans, han väljer därför att ta sitt jobb till en ny nivå. Han hjälper Fru Gregorius med hjälpmedel som bara en läkare har tillgång till. Han drar felaktiga slutsatser kring sjukdomar på Herr Gregorius som leder till att han måste ta avstånd från sin fru.
Kanske är detta en karaktärsutveckling, att han slutar se sig själv som ensam och mer social och hjälpsam av sig. Jag har dock svårt att se detta i boken, jag bär fortfarande med mig känslan av att han är en väldigt ensam man som ibland känner att han missat delar av livet. Jag kan ana små "bevis" att det här är början av en karaktärsutveckling eftersom att han gör något han inte riktigt förstår själv. Ibland måste vi människor göra saker som vi inte alltid förstå för att utvecklas. Vi måste leva i en ovisshet för att lära oss, ingen lär sig allt på en gång. Det tar tid och acceptans.
Kommentarer
Postat av: Ylva Larsson
Det är svårt för mig att kommentera doktor Glas för jag läser inte den boken, men jag tycker det du skrev i det sista stycket var mycket bra :D
Postat av: Andreas
Klockrena beskrivningar. Doktor Glas som accepterar sin tillvaro, och Fru Gregorius med hennes nervösa beteende!
Jag tycker absolut att när Doktor Glas sätter igång för att hjälpa fru Gregorius med hennes olyckliga kärlek i pastorn så är det en stor karaktärsutveckling.
Trackback
